Ny lägenhet
Hej!
Det var länge sedan jag skrev nu. Jag mår verkligen inte bra.
Mamma och pappa har försökt få mig att flytta.
Eftersom dom då gärna vill få bort mig så tänker jag nog flytta. Jag har kollat i städer som StarlightShores och Bridgeport. Jag vill vara där det är mycket med folk. Så jag slipper vara ensam. Men jag vetinte hur jag ska göra eftersom jag inte har mycket med pengar.
Jag vill satsa på mina dolda talanger som Skådespelerska.
Jag har alltid velat stått på en scen. Alla spothlights bara skinandes på mig. Men det har aldrig riktigt funkat..
Själva döden trampar mig på mina hälar hela tiden. Jag är jätte nära på att ge upp. Bara tanken på att jag kunde se på en familje film på bio nu med Lily och Linus, det gör ont. Att aldrig mer få träffa dem igen.
Mamma har fått medicin för sin sjukdom ADHD nu. Hon blir bättre men jag kan inte förstå att hon inte nämt att hon har haft en sjukdom. Hon skyller på sjukdomen i det hon har gjort. Men de är hons fel. Inte nån sjukdoms fel.
Det är hons förbannade fel och ingen kan förstå för ingen tror på mig.
Själv tycker jag att mamma är en psykopat. Hon är galen helt från vettet. Pappa brukar vara med mig ibland och försöka berätta vad han är för något. Han lever men ändå inte. Jag önskar att jag var en ängel så jag kunde flyga till himlen och träffa Lily Linus och Hannah.
Det var bara iförrgår jag drömde en dröm. Att någon bet mig på handleden och att blodet droppade ner från angriparens tänder. Ända sen den drömmen så har handleden värkt och jag har ett konstigt ärr.
Jag vet det låter som ett Halloween skämt men det är sant! Det är nog bara jag som har gått in i ett bord utan att jag märkt något.
Jag letar efter en lägenhet dygnet runt ungefär. Det får inte vara för stort eller för dyrt utan lagom.
Om ni har något tips om en bra lägenhet eller något annat så call me maybe!
Kommentera annars.
Del 13: Klump i magen
Jag kollade ut ur fönstret i mitt rum och väntade på att Linus skulle komma med Lily i handen, men det skulle inte hända.
Jag lyssnade noga efter ljud, efter något ljud som skulle försöka få mig att lockas neråt, men ljudet kom aldrig.
Jag gick till en plats där många minnen funnits, Flyin Café.. Men inget var sig likt. Jag kom och tänka på den kvällen jag och Linus var här och åt och bara nån timme efter fick jag Lily, Lily min flicka som inte mer finns..
När Caféet stängt så vandrade jag upp på en klippa där jag och Linus varit. Vi hade bråkat och sen blivit tillsammans igen, det kom jag ihåg..
Jag kollade upp på månen, den var sönder precis som jag dem andra två delarna är borta, precis som med mig..
Jag skrek åt Gud att om han skulle ta alla jag älskar så kan han väl lika gärna ta mig med.
Jag hade stått och gråtit på klippan hela natten och tänkt på minnen Linus och Lily..
Jag hörde några bakom mig som andades tungt.
Jag svalde gråten och sa med lugnande röst:
- Vad vill ni?
Jag visste vilka det var.
Pappa kom fram och tog min hand.
Pappa berättade att han och mamma hade varit oroliga.
- Till och med mamma?
Mamma började gå, bort helt enkelt ifrån oss..
- Det var Anna som gjorde det mot Lily och Hannah, men hon var inte själv..
Jag kollade förskräckt på pappa och undrade vad han menade han harklade sig och började berätta:
- Innan du blev adopterad så hade vi ju Hannah, hon och Anna, din mor, bråkade väldigt mycket och en kväll när jag jobbade sent så blev din mor trött på Hannah och gjorde sig av med henne, och lät sig skriva en bok om att Hannah tagit självmord med 4 andra killlar.
- Innan du blev adopterad så hade vi ju Hannah, hon och Anna, din mor, bråkade väldigt mycket och en kväll när jag jobbade sent så blev din mor trött på Hannah och gjorde sig av med henne, och lät sig skriva en bok om att Hannah tagit självmord med 4 andra killlar.
För att ingen skulle märka att det var Anna som skrivit boken så sa hon att någon viss Argenius Jigger hade skrivit artikeln.
Anna blev väl trött på Lily också.. Det blev Linus också.
Linus?!
- Pappa vad menar du med Linus?
Pappa kollade på mig och undrade om jag inte märkt när Linus ''jobbat över'' att han alltid kom hem blodig.
- Men Linus sa ju att han hade begravt djur..
- Pauline hans offer var som djur.. Han var ett odjur.
Jag kunde inte andas nästan.. Linus och mamma var både mördare..
Jag undrade hur pappa kunnat veta allt det här..
så jag frågade honom.
- Pappa hur vet du allt dethär?
- Pauline jag är ett spöke eller en Ängel, jag lever igentligen inte..
- Pauline jag är ett spöke eller en Ängel, jag lever igentligen inte..
En timme senare..
Jag hade vandrat till en sjö..
Jag kollade mig omkring, min blick stannade vid vattnet för längst ner bakom en sten i vattnet stack det fram två händer.
Jag bytte snabbt om och hoppade i vattnet.
Men jag kunde inte komma så långt ner som liken var.. Jag fick lov att gå upp ur vattnet.
Jag klev sakta upp ur vattnet och hade min blick på liken.. Tänk om det var Linus, Lily.. Och Hannah!
När jag kom hem så skrek mamma på mig att jag inte skulle få bo kvar, men det skulle jag ändå.. Inte skulle jag låte mördaren fösa ut mig ur mitt eget hem, aldrig!
Jag skrek rakt ut utan att tänka mig för:
- Jävla mördare hur kan du?! FÖRST MÖRDAR DU HANNAH DITT EGET BARN SEN LILY !! Och hur kunde du tvinga in Linus i dethär?!
Mammas ögon svartnade till hon svarade såhär:
- Akta så det inte blir din tur snart, jävla unge!
Tänk om jag blir nästa offer..
Del 12: Kan jag få vakna upp
Jag skulle gå och lägga mig efter en dags arbete med efterlysnings fixande, när jag bad till Gud om att jag skulle få tillbaka Lily. Lily är och var mitt allt jag skulle nästan inte kunna leva utan henne.. Men en chockande nyhet kommer snart att inträffa.
Pauline´s dröm
Jag var i laburinten och där i återvändsgränden stog min pappa som en Ängel. Det är alltid samma dröm.
Alltid samma blick som om han vill att jag ska gå till honom eller helt enkelt komma till honom.
Vi går mot varandra och han kollar på mig med en sorts blick. Han brukar alltid viska välj mig eller Linus..
Jag brukar alltid välja Linus men just den här drömen väljde jag pappa, han ler stort mot mig och viskar vi ses Pauline.
Sen försvinner han.
Jag drömmer och känner någon kolla på mig med svarta och mörka ögon som nästan borrar in i mig och jag glömmer aldrig bort den blicken.
Jag känner någon sätta sig på min säng och andas tungt.
Jag vaknade upp och nästan sprang till toan men nånting stoppade mig. Där stog han som en Ängel och kollade på mig med mörka ögon och han viskade precis som i mina drömmar:
- Hej Pauline, kul att se dig igen.
Tänk om ''drömmen'' inte var en dröm just då och att jag hellre valde ett hjärtlöst monster än min egen kille.
Tänk om ''drömmen'' inte var en dröm just då och att jag hellre valde ett hjärtlöst monster än min egen kille.
Jag ropade på Linus men fick inget svar. Pappa eller ''Ängeln'' viskade:
- Du valde mig kära Pauline.. Tack!
Allt blev svart. Som en gammal vana så svimmar jag när jag blir rädd eller nervös just nu var jag rädd.
Efter några minuter..
Telefonen ringde. Klockan var bara åtta så jag förstog inte vem som ringde såhär tidigt.
-Pauline Rosendahl.
-Hej Pauline! Det är polisassestent Lindh, vi har hittat din dotter och din kille.
Jag kände hjärtat bulta snabbare och snabbare.
- vi undrar om du vill träffa dem? Isånna fall möt oss vid Benrivagen 22 om en kvart.
Han la på. Om en kvart så skulle jag få träffa Linus och Lily! Mina älsklingar.
Jag gick upp på vinden för att leta efter min kamera så jag kunde fota Linus och Lily tillsammans.
Jag öppnade innehållet och såg hundra och hundra mynt guldkedjor och lampor som blänkte.
Det var just en gammal rostig lampa som fångade min uppmärksamhet.
Jag gick ner och hade hela tiden min blick på lampan, det stog nånting inristat som jag ville se vad det stog men det var för dammigt, så jag tänkte att jag kunde damma av den och kanske se lite bättre.
Hela lampan började skaka och ut kom en ande precis som i Aladdin. Anden sa att jag bara hade 1 önskning.
Jag funderade inte så värst länge, jag tänkte säga att jag ville att Lilyoch Linus kom hem fläckfria men nånting gjorde så jag bara skrek ut att jag ville ha sanningen. Jag ändrade mig på en gång efter jag hade sagt orden men Anden sa bara 1 önskning. Han knäppte med fingrarna men inget hände, Anden sa:
- Du vet redan hela sanningen, tyvärr!
Han åkte in tillbaka till lampan medans jag bad och skrek att han skulle ge mig en till önskning. Så mycket jag än putsade på lampan så kom Anden inte ut, det var hopplöst.
Jag kollade ner på klockan och såg att det var dags att åka.
Pauline åker ner till stället där hon ser en lapp som det stog grav 23 och 24 på. Pauline kunde inte fatta att dem var..
Döda.
Jag är nu själv, den ända fjärilen som vill räta upp sina vingar. Men just nu är det för mycket vatten för vingarna att klara av så jag kan inte flyga från mina bekymmer på länge. Men jag ska försöka.
Kom hem vars du än är
Jag har ju tidigare berättat att någon riktigt nära mig och min familj har blivit kidnappad.
Jag har nu samlat mig och gjort efterlysnings lappar. Den som är kidnappad är Lily.
Det var så här: Jag och Linus skulle fara till stan och köpa kläder till Lily, mamma jobbade så hon blev ensam hemma. Vi var borta någon timme och när vi kom hem så såg vi på gräsmattan att en bil hade sladdat över den och att den hade stannat vid brand stegen, så troligen har kidnapparen klättrat upp på den in i Lily´s rum och tagit henne. Det vi märkte mest att något var på tok var att fönstret var öppet, och bara innan vi gav oss iväg till stan hade hon frysit så det är omöjligt att hon öppnade med flit. Lily vars du än är så kontakta polisen eller kom iallafall hem vi saknar dig så. Här är en dikt som vi hittade i hennes rum som hon hade skrivit: Till Hannah på,
Dagen du dog svek du mig,
dagen du dog lämnade du mig,
dagen du dog bestämde jag mig
Dagen därpå var jag hos dig.
Om ni vet något om Lilys försvinnande kommentera ett tips eller ring mig.
Har min andledning
Jag är så ledsen för dålig uppdatering, men något hemsk har hänt så jag har min andlednig. Det är så att någon nära har blivit kidnappad.. Jag kan sen berätta vem men jag orkar inte nu för jag är fysiskt och psykiskt utmattad.
Bra musik / Lily
Här har ni lite bra musik nu såhär på kvällskvisten;)♥
Lily
Åh så söt min lilla flicka är♥
Pusspuss
Del 11: Allt faller på plats
KRASCH!
Ur Lilys perspektiv
Jag vaknade upp i ett rum med gråa tapeter, allt var mörkt och tråkigt.Jag hade väldigt ont i högra armen. Jag hörde högljudda röster och kollade upp från det kalla täcket och såg mormor och nån slags 80-tals sjuksköterska, mormor sa om och om igen att hon inte hade kört på någon. Jag förstog inte vem dem pratade om.. Jag minns bara att jag såg en lapp när jag skulle cykla till Balettstudion.. BALETTEN!
Jag sprang upp ur sängen och skrek till sjuksköterskan och frågade var jag var. Mormor skrattade och sa med den dära blicken att jag iallafall inte skulle få åka hem.
Jag skrek rakt ut och knuffade mig förbi sköterskan tog mina kläder och sprang ut ur dörren.
Jag bytte om snabbt och sprang och sprang och sprang tills gräset tog slut och jag var vid änden av världen.
Jag kollade ner mot Helvetet och såg spindlar krypa mot mig..
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
- Lily vad är det gumman?'
Mamma kom och väckte mig, jag hade bara drömt alltihop, tur.
- Det är ingenting mamma jag drömde bara.. En, en mardröm. Mamma kom jag hem igår den tiden jag skulle?
Mamma kollade på mig med en ganska så allvarlig min och sa:
Mamma kollade på mig med en ganska så allvarlig min och sa:
- Du blev hem skjutsad av Ellinore´s mamma, men när du kom hem så hade du några blåmärken på högra armen.. Så jag undrar gjorde nån dig illa?
Jag skakade på huvudet och mamma sa bra och gick ut ur rummet.
Jag kom och tänka på boken jag hade lånat på Biblioteket och läste om dem 4 killarna om och om igen tills jag såg ett namn: Hannah Rosendahl
Jag läste och det stog så här:
Det var 4 killar och en Hannah Rosendahl som var lite halv full en lördags natt när dem kom på att göra ett expriement, expriementet ville dem nog få fram hur många elchocker en människa kunde ta.
Dem använde sig av telefon och TV kablar och virkade ihop dem och sig själva och satte i kablarna i nån el källa. Alla 4 killarna dog på en gång men vi har inte hittat Hannah Rosendahl lik än, vissa tror att hon inte dog på en gång, vi här i Simsnytt tror att hon lever men har blivit ifångatagen av någon och göms. Om du nu Hannah Rosendahl läser detta kontakta polisen. Vi saknar dig! - Arsenius Jigger.
Jag kom och tänka på den dära mansrösten och hon kanske hålls i gisslan av någon, alltså är i fångatagen.
Men... Den dära lappen jag såg tidigare var ju en adress men.. Man såg bara att det stog Simg sen 1324 sen var den förstörd..
Jag puttade in en bok i bokhyllan så den inte skulle ramla, men något konstigt hände hela bokhyllan började skaka jag trodde den skulle braka .
Halva bokhyllan svängde inåt och andra halvan stannade, vad hände?
Den stannade precis innan jag tänmkte ropa på pappa. Det såg ut som en dörringång. Sen gick jag in.
Det var tomt, helt tomt där inne men det var ändå läskigt. Jag gick ut och ropade på mamma och pappa.
- Mamma! Pappa! kom!
Dem undrade varför jag skrek och jag berättade om bokhyllan, men dem trodde mig inte..
Jag visade men inget hände. Pappa bara skrattade och gick.
Jag satte mig ner på golvet och tänkte igenom alltihop, jag ville att allt skulle fara på plats.
Jag kollade på bilden av pappa igen, och skrattade för mig själv.
Jag kröp ner i sängen, för imorgon började jag skolan och jag fyllde år!
Del 10: Alla är fiender
Ur Lilys perpektiv
Jag gick ut på gatan och tänkte om vad det Hannah hade sagt tidigare idag.. Lustgården i nån stor bok.. Sen kom jag och tänka på Biblioteket som hette ''Lustgården'' förut. Jag cyklade bort till närmaste busstation och som tur så fick jag åka gratis, men bara 3kilometer men det var det ända som behövdes.
En väldigt tjock man öppnade han såg ganska trött men glad ut.
Jag bad om att få komma in en stund och sa bara lite drömlikt att jag fick stanna hur länge jag ville, så jag frågade snabbt om det kostade pengar han blev lite stum och hans mungipor sjönk men han drog snabbt upp dem till ett flin och skrek nästan att det var gratis.
Jag gick snabbt ifrån den så sakta lunkande Bibliotekarien och drog fram en bok som hette: '' Fiendernas stroke'' men jag skulle ha ''Överlevnadens stroke'' eller nåt sånt..
Jag fick en idé och drog fram min mobil och ringde Hannah, hon svarade inte så jag bad henne att ringa upp när hon hörde telefonsvararen.
När jag lagt på med en suck så vinkade Bibliotekarien åt mig som om han ville att jag skulle följa han sa:
- Kom..
Jag följde med honom upp på vinden där det fanns hundratals med böcker och filmer. Han sa att han nog såg att jag ville ha en speciel bok, jag nickade jag ville ju ha en speciel men aldrig att han skulle hitta den.
Han sa åt mig att sätta mig i soffan så skulle han komma om ett ögonblick.
Jag trummade med fingarna mot mitt lår tills han kom in i rummet och blåste av damm från en bok han gav mig boken och sen så satte han sig ner bredvid mig, hela soffan gungade av hans tyngd men inget verkade störa honom. Jag kollade storögt på boken för titeln var: '' Överlevnads stroke'' jag kollade på honom med stora ögon och för det ögonblicket avgudade jag honom.
Jag började läsa boken som en tok och läste om 4 killar som tragiskt dog av en elchock och så vidare.
När jag läst klart så frågade jag honom om jag fick ta hem boken. Han nickade och sa farväl jag harklade fram ett farväl jag med.
När jag hade kommit hem så ringde mobiltelefonen jag drog snabbt upp den ur fickan och såg på displayen att det stog ''dolt nummer'' jag svarade:
- Lily?
-Hej! Det är Hannah, kan vi ses vid skrotupplagan?
Skrotupplagan?
- Ursäkta Hannah men vad är skrotupplagan?
- Ursäkta Hannah men vad är skrotupplagan?
- Det är vid Polishuset.
- Okej Hannah vi syns där..
Jag ropade snabbt till mamma och pappa att jag skulle gå ut, dem sa att det var okej.
Mormor ropade snabbt innan jag hann gå ut ur hallen att hon skulle till jobbet.
När jag hade cyklat det snabbaste jag kunnat dit vi skulle träffas så såg jag att jag hade fått exem på armen det kliade som bara den.
Jag slutade klia när jag hörde en motor, sen kom en bil fram, en bil jag kände igen..
Mormors bil! Hon åkte åt fel håll än vad hon ska när hon ska till jobbet.. Mormor gav mig blicken och hon körde snabbt iväg.
Jag satte mig upp på cykeln och cyklade efter bilen, mormors bil..
När jag kom flåsandes fram såg jag mormor peka och skrika mot någon hon skrek nåt på ett främmande språk kanske latin?
Mormor kom gåendes mot mig, hon skrek att jag skulle åka hem, en lapp ramlade ur hennes ficka som jag hann snappa upp innan hon såg när mormor hade kört iväg så öppnade jag lappen och såg att det stog:
Här förklaras att Anna Rosendahl dotter av Rosmarie och Göran Rosendahl har sjukdomen ADHD.
Jag stirrade på lappen.. ADHD? Har mormor en sjukdom, och i sånna fall vem har ärvt den då?
När jag kom hem så hittade jag inte min lapp med Hannah´s telefon nummer, jag letade och letade men utan resultat..
Nästa morgon..
Jag skulle snart cykla till balett träningen när mamma kramade om mig och önskade mig lycka till.
Jag cyklade längs gatan till Balettstudion när jag såg en lapp fladdra i luften..
Jag cyklade närmare och såg vad det var och undrade verkligen hur den kunnat hammna där.
Del 9: Större än störst
Lily har växt upp, blivit stor faktiskt 10 år. Så många år som min syster Hannah blev.
Jag och Linus bad mamma om pengar så vi kunde betala så vi kunde göra om Lilys rum eftersom hon nog inte ryms i barnsängen.
Vi fick låna 20,000 simdaler av mamma sen så hade vi 10,000 i jobb pengar.
Ur Lilys perspektiv:
Jag var 10 år, 10! Större än störst och imorgon börjar skolan.
Och sen har jag fått en bild på pappa när han var yngre han ser så rolig ut!
Mormor brukar nästan alltid kolla på mig med avsky men varför?
Just en speciell blick som om hon vill att jag ska försvinna, men om det är nån som ska försvinna så är det hon.
Jag gick närmare spegeln och strök med mina fingrar över en lapp med ett telefon nummer som jag hade hittat på golvet i vardagsrummet, man såg att det var gammalt. Jag tog fram min väldigt gamla mobiltelefon som jag hade fått ärva av mamma eftersom hon har en Samsung galaxy s3 nu.
Jag slog försiktigt numret
063 55.. 30
Signalerna gick fram det var nog 4 stycken innan någon svarade:
-Hannah.
jag visste inte vad jag skulle svara men jag svarade ändå:
-Det är L-Lily.. Lily Rosendahl!
-Okej.. Vänta sa du Rosendahl?
- Ja jag är Lily Rosendahl.
Hon lät väldigt lik mormor på rösten.. Sen slog det mig mamma hade ju en syster som hette Hannah, men hon var död.. Eller tänk om hon inte dog ändå så då skrek jag nästan ut:
- Är du Anna Rosendahl´s dotter som alla har trott är död?
Hon harklade sig och andades några djupa andetag innan hon svarade:
- Ja.. Fast ingen får veta att jag lever okej?! Ingen! Du får lov att glömma det NU! Tro mig jag vill inte leva jag vill vara död som dem andra..
Dem andra??
Jag svarade snabbt:
- Vilka är dem andra?
Hon var så nära på att svara tills en mans röst skrek åt henne att stäng av telefonen.
Men innan så viskade hon:
-Gå till lustgården och sök i boken på '' Överlevnads stroke''
Överlevnads stroke fanns väl inte?
-Hallå Hannah det finns int..
-Hallå Hannah det finns int..
Hon la på.
Jag satte mig på min säng och funderade om mormor hade ljugit eller om hon helt enkelt inte visste att hennes barn levde fast hon trott hon hade varit död i flera år..
Jag väcktes snabbt upp ur mina drömmar när jag hörde skrik ner i från jag hörde att det var mamma och mormor som bråkade igen.
Dem bråkade om nåt lån mamma hade glömt att betala. Det var alltid samma bråk om och om igen..
Jag hoppade ur sängen och sprang in till mitt ''Hemliga rum'' som jag brukar göra när dem bråkar för där får jag vara ensam, eller tills pappa kommer upp och berättar en historia som han brukar göra när dem bråkar.
Jag sprang in i mitt ''Hemliga rum'' och väntade på pappa medans dem bråkade för fullt nere. Jag väntade och väntade tills något fångade mina öron..
En duns som om någon blev nerslagen.
