Del 11: Allt faller på plats
KRASCH!
Ur Lilys perspektiv
Jag vaknade upp i ett rum med gråa tapeter, allt var mörkt och tråkigt.Jag hade väldigt ont i högra armen. Jag hörde högljudda röster och kollade upp från det kalla täcket och såg mormor och nån slags 80-tals sjuksköterska, mormor sa om och om igen att hon inte hade kört på någon. Jag förstog inte vem dem pratade om.. Jag minns bara att jag såg en lapp när jag skulle cykla till Balettstudion.. BALETTEN!
Jag sprang upp ur sängen och skrek till sjuksköterskan och frågade var jag var. Mormor skrattade och sa med den dära blicken att jag iallafall inte skulle få åka hem.
Jag skrek rakt ut och knuffade mig förbi sköterskan tog mina kläder och sprang ut ur dörren.
Jag bytte om snabbt och sprang och sprang och sprang tills gräset tog slut och jag var vid änden av världen.
Jag kollade ner mot Helvetet och såg spindlar krypa mot mig..
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
- Lily vad är det gumman?'
Mamma kom och väckte mig, jag hade bara drömt alltihop, tur.
- Det är ingenting mamma jag drömde bara.. En, en mardröm. Mamma kom jag hem igår den tiden jag skulle?
Mamma kollade på mig med en ganska så allvarlig min och sa:
Mamma kollade på mig med en ganska så allvarlig min och sa:
- Du blev hem skjutsad av Ellinore´s mamma, men när du kom hem så hade du några blåmärken på högra armen.. Så jag undrar gjorde nån dig illa?
Jag skakade på huvudet och mamma sa bra och gick ut ur rummet.
Jag kom och tänka på boken jag hade lånat på Biblioteket och läste om dem 4 killarna om och om igen tills jag såg ett namn: Hannah Rosendahl
Jag läste och det stog så här:
Det var 4 killar och en Hannah Rosendahl som var lite halv full en lördags natt när dem kom på att göra ett expriement, expriementet ville dem nog få fram hur många elchocker en människa kunde ta.
Dem använde sig av telefon och TV kablar och virkade ihop dem och sig själva och satte i kablarna i nån el källa. Alla 4 killarna dog på en gång men vi har inte hittat Hannah Rosendahl lik än, vissa tror att hon inte dog på en gång, vi här i Simsnytt tror att hon lever men har blivit ifångatagen av någon och göms. Om du nu Hannah Rosendahl läser detta kontakta polisen. Vi saknar dig! - Arsenius Jigger.
Jag kom och tänka på den dära mansrösten och hon kanske hålls i gisslan av någon, alltså är i fångatagen.
Men... Den dära lappen jag såg tidigare var ju en adress men.. Man såg bara att det stog Simg sen 1324 sen var den förstörd..
Jag puttade in en bok i bokhyllan så den inte skulle ramla, men något konstigt hände hela bokhyllan började skaka jag trodde den skulle braka .
Halva bokhyllan svängde inåt och andra halvan stannade, vad hände?
Den stannade precis innan jag tänmkte ropa på pappa. Det såg ut som en dörringång. Sen gick jag in.
Det var tomt, helt tomt där inne men det var ändå läskigt. Jag gick ut och ropade på mamma och pappa.
- Mamma! Pappa! kom!
Dem undrade varför jag skrek och jag berättade om bokhyllan, men dem trodde mig inte..
Jag visade men inget hände. Pappa bara skrattade och gick.
Jag satte mig ner på golvet och tänkte igenom alltihop, jag ville att allt skulle fara på plats.
Jag kollade på bilden av pappa igen, och skrattade för mig själv.
Jag kröp ner i sängen, för imorgon började jag skolan och jag fyllde år!
Kommentarer
Trackback
