Del 10: Alla är fiender
Ur Lilys perpektiv
Jag gick ut på gatan och tänkte om vad det Hannah hade sagt tidigare idag.. Lustgården i nån stor bok.. Sen kom jag och tänka på Biblioteket som hette ''Lustgården'' förut. Jag cyklade bort till närmaste busstation och som tur så fick jag åka gratis, men bara 3kilometer men det var det ända som behövdes.
En väldigt tjock man öppnade han såg ganska trött men glad ut.
Jag bad om att få komma in en stund och sa bara lite drömlikt att jag fick stanna hur länge jag ville, så jag frågade snabbt om det kostade pengar han blev lite stum och hans mungipor sjönk men han drog snabbt upp dem till ett flin och skrek nästan att det var gratis.
Jag gick snabbt ifrån den så sakta lunkande Bibliotekarien och drog fram en bok som hette: '' Fiendernas stroke'' men jag skulle ha ''Överlevnadens stroke'' eller nåt sånt..
Jag fick en idé och drog fram min mobil och ringde Hannah, hon svarade inte så jag bad henne att ringa upp när hon hörde telefonsvararen.
När jag lagt på med en suck så vinkade Bibliotekarien åt mig som om han ville att jag skulle följa han sa:
- Kom..
Jag följde med honom upp på vinden där det fanns hundratals med böcker och filmer. Han sa att han nog såg att jag ville ha en speciel bok, jag nickade jag ville ju ha en speciel men aldrig att han skulle hitta den.
Han sa åt mig att sätta mig i soffan så skulle han komma om ett ögonblick.
Jag trummade med fingarna mot mitt lår tills han kom in i rummet och blåste av damm från en bok han gav mig boken och sen så satte han sig ner bredvid mig, hela soffan gungade av hans tyngd men inget verkade störa honom. Jag kollade storögt på boken för titeln var: '' Överlevnads stroke'' jag kollade på honom med stora ögon och för det ögonblicket avgudade jag honom.
Jag började läsa boken som en tok och läste om 4 killar som tragiskt dog av en elchock och så vidare.
När jag läst klart så frågade jag honom om jag fick ta hem boken. Han nickade och sa farväl jag harklade fram ett farväl jag med.
När jag hade kommit hem så ringde mobiltelefonen jag drog snabbt upp den ur fickan och såg på displayen att det stog ''dolt nummer'' jag svarade:
- Lily?
-Hej! Det är Hannah, kan vi ses vid skrotupplagan?
Skrotupplagan?
- Ursäkta Hannah men vad är skrotupplagan?
- Ursäkta Hannah men vad är skrotupplagan?
- Det är vid Polishuset.
- Okej Hannah vi syns där..
Jag ropade snabbt till mamma och pappa att jag skulle gå ut, dem sa att det var okej.
Mormor ropade snabbt innan jag hann gå ut ur hallen att hon skulle till jobbet.
När jag hade cyklat det snabbaste jag kunnat dit vi skulle träffas så såg jag att jag hade fått exem på armen det kliade som bara den.
Jag slutade klia när jag hörde en motor, sen kom en bil fram, en bil jag kände igen..
Mormors bil! Hon åkte åt fel håll än vad hon ska när hon ska till jobbet.. Mormor gav mig blicken och hon körde snabbt iväg.
Jag satte mig upp på cykeln och cyklade efter bilen, mormors bil..
När jag kom flåsandes fram såg jag mormor peka och skrika mot någon hon skrek nåt på ett främmande språk kanske latin?
Mormor kom gåendes mot mig, hon skrek att jag skulle åka hem, en lapp ramlade ur hennes ficka som jag hann snappa upp innan hon såg när mormor hade kört iväg så öppnade jag lappen och såg att det stog:
Här förklaras att Anna Rosendahl dotter av Rosmarie och Göran Rosendahl har sjukdomen ADHD.
Jag stirrade på lappen.. ADHD? Har mormor en sjukdom, och i sånna fall vem har ärvt den då?
När jag kom hem så hittade jag inte min lapp med Hannah´s telefon nummer, jag letade och letade men utan resultat..
Nästa morgon..
Jag skulle snart cykla till balett träningen när mamma kramade om mig och önskade mig lycka till.
Jag cyklade längs gatan till Balettstudion när jag såg en lapp fladdra i luften..
Jag cyklade närmare och såg vad det var och undrade verkligen hur den kunnat hammna där.
Kommentarer
Trackback
