Del 9: Större än störst
Lily har växt upp, blivit stor faktiskt 10 år. Så många år som min syster Hannah blev.
Jag och Linus bad mamma om pengar så vi kunde betala så vi kunde göra om Lilys rum eftersom hon nog inte ryms i barnsängen.
Vi fick låna 20,000 simdaler av mamma sen så hade vi 10,000 i jobb pengar.
Ur Lilys perspektiv:
Jag var 10 år, 10! Större än störst och imorgon börjar skolan.
Och sen har jag fått en bild på pappa när han var yngre han ser så rolig ut!
Mormor brukar nästan alltid kolla på mig med avsky men varför?
Just en speciell blick som om hon vill att jag ska försvinna, men om det är nån som ska försvinna så är det hon.
Jag gick närmare spegeln och strök med mina fingrar över en lapp med ett telefon nummer som jag hade hittat på golvet i vardagsrummet, man såg att det var gammalt. Jag tog fram min väldigt gamla mobiltelefon som jag hade fått ärva av mamma eftersom hon har en Samsung galaxy s3 nu.
Jag slog försiktigt numret
063 55.. 30
Signalerna gick fram det var nog 4 stycken innan någon svarade:
-Hannah.
jag visste inte vad jag skulle svara men jag svarade ändå:
-Det är L-Lily.. Lily Rosendahl!
-Okej.. Vänta sa du Rosendahl?
- Ja jag är Lily Rosendahl.
Hon lät väldigt lik mormor på rösten.. Sen slog det mig mamma hade ju en syster som hette Hannah, men hon var död.. Eller tänk om hon inte dog ändå så då skrek jag nästan ut:
- Är du Anna Rosendahl´s dotter som alla har trott är död?
Hon harklade sig och andades några djupa andetag innan hon svarade:
- Ja.. Fast ingen får veta att jag lever okej?! Ingen! Du får lov att glömma det NU! Tro mig jag vill inte leva jag vill vara död som dem andra..
Dem andra??
Jag svarade snabbt:
- Vilka är dem andra?
Hon var så nära på att svara tills en mans röst skrek åt henne att stäng av telefonen.
Men innan så viskade hon:
-Gå till lustgården och sök i boken på '' Överlevnads stroke''
Överlevnads stroke fanns väl inte?
-Hallå Hannah det finns int..
-Hallå Hannah det finns int..
Hon la på.
Jag satte mig på min säng och funderade om mormor hade ljugit eller om hon helt enkelt inte visste att hennes barn levde fast hon trott hon hade varit död i flera år..
Jag väcktes snabbt upp ur mina drömmar när jag hörde skrik ner i från jag hörde att det var mamma och mormor som bråkade igen.
Dem bråkade om nåt lån mamma hade glömt att betala. Det var alltid samma bråk om och om igen..
Jag hoppade ur sängen och sprang in till mitt ''Hemliga rum'' som jag brukar göra när dem bråkar för där får jag vara ensam, eller tills pappa kommer upp och berättar en historia som han brukar göra när dem bråkar.
Jag sprang in i mitt ''Hemliga rum'' och väntade på pappa medans dem bråkade för fullt nere. Jag väntade och väntade tills något fångade mina öron..
En duns som om någon blev nerslagen.
Kommentarer
♥ Skickad från: Karolina - Foto & Sportgalen tjej
Fin blogg! Allt bra? :)
Svar:
livetenligtpao.blogg.se
Trackback
