Del 3: Livets förändras
Klockan var ungefär 16:30 då mamma stog och lagade mat och jag dukade till den första familje kvällen tillsammans på länge. När jag blev klar med dukningen gick jag upp på mitt rum och skulle ta några modellbilder. När mamma ropade att det var mat så gick ner igen och kollade lite snabbt på klockan och såg attt den var 17:05, jag frågade mamma var pappa var eftersom han slutade 17:00. Mamma svarade lite oroligt att han var nog bara lite försenad.
Mamma gav mig tallriken med min mat på och dukade till pappa och hon själv sen slog hon på radion och sätte sig. Det var Nyheterna och dom varnade om en farlig brand här i Sunset Valley, vi tänkte att det nog bara var någon skogsbrand eftersom det hade åskat lite tidagare på dan. Dem på radion pratade länge tills dom sa var branden var och det var på Sunset Valleys Sjukhus på avdelningen 12 där pappa jobbar! Mamma såg chockat på mig sen reste hon sig upp och sa:
- Kom då!
Jag reste mig också upp och följde mamma tätt i hälarna till bilen och satte mig snabbt och mamma drog gasen i botten till Sjukhuset.
Och där utanför Sjukhuset stog brandbilen. Mamma frågade en brandman som höll på spärra av utrymmet om det fanns några i byggnaden, brandmannen svarade att det var dem som var instängd på avdelningen. Mamma började gråta och sa:
- Min man är där inne ni måste rädda honom och alla andra det dör fler liv än det borde göra och ni bara står där och dricker chailatté och kollar på medans Sjukhuset brinner ner till grunden!
- Vi har inte tillräckligt med bra utrustning backa nu och låt oss göra vårat jobb!
- Vaddå ni måste ju ha bra utrustning!
Mamma gick till mig och höll om mig och sa att altt skulle gå bra.
Jag tänkte bara på pappa stå där bland lågorna och skrika efter hjälp men ingen hör det
2 veckor senare....
Dem här 2 veckorna har jag inte gått till skolan eller pratat med någon bara mamma. Jag har varit helt isolerad från allt. Idag tänkte jag gå och hälsa på pappa och sjunga för honom.
Här sover min pappa varje dag och natt. Bara om han kunde få veta hur mycket jag älskar honom en sista gång.
Jag har inte ord att beskriva hur mycket jag saknar honom han var mitt allt, min bästavän, min pappa.
Jag tänker sjunga till honom så han får veta hur älskad han är.
Jag sjunger Utan dina andetag för pappa så han vet att jag är på jorden och han i himlen men ändå är vi så nära. Jag kan bara lägga min hand på mitt hjärta för att känna honom eftersom han finns där hela tiden även om han inte kan krama mig tillbaka.
Nu har jag lärt mig att man inte kan flyga från döden men jag kan fortfarande flyga till ett annat hus. och ett annat liv.
Del 2: Jagad
Jag stog utanför vårat hus när jag hörde dem skrikande bildäcken jag fick panik och så dum som jag är började jag springa från vårt hus istället till det och låsa in mig.
Jag såg i ögonvrån en taxi med numret SKJ 143 som började köra snabbare för varje minut som gick, nu ver jag livrädd jag sprang snabbare och snabbare tills den körde in på en annan gata, hur kunde jag vara så dum och tro att den jagade mig! Jag kände mig så töntig som hade sprungit där för livet och trodde att en taxi jagade mig. Jag tyckte det var så pinsamt så jag började skrattgråta.
Jag snyftade till några gånger tills jag hörde den dära allt för höga motorn nu fick jag panik jag stannade tvärt upp från mina snyftattacker och lyssnade noga.
Där var den dära taxin igen! Samma nummerplåt! SKJ 143. Jag tänkte att nu är det allvar.
Jag sprang in på ett stort gräsområde men jag stannade tvärt när jag hörde polissirenerna jag vände mig om och såg polisman stå där, Jag kände en stor lättnad att dom har fångat dem som jagade mig men när polismannen ropade: Hallå! Du där tjejen kom med oss!
Så förstog jag att dem pratade med mig och dock så dum jag är så vände jag mig lite för hastigt om så jag började springa mot trottoaren.
Jag sprang rakt på trottoarkanten och föll hårt mot backen det gjorde väldigt ont, men som tur var så såg nog inte polisen att jag ramlade utan dem tror att jag fortfarande är ute och springer. Det ska ju inte bli så här och mest inte när mamma och pappa är på semester! Jag reste mig upp försiktigt det gjorde fruktansvärt ont i huvudet, jag började springa tillbaka och jag tog en genväg över en stor kulle.
Jag blundade så det inte gjorde ont i huvudet men jag skulle inte ha sprungit med ögonen stängda för jag sprang in något stort och hårt ett träd tror jag men jag vet inte för smällen var så hård så jag svimmade.
Jag låg nog där 15-20 minuter tills jag väcktes av att en polisman sa: Du hänger med mig.
Jag följde med polismannen in i bilen, han körde mig hem och sa:
- Ta det lungt nästa gång, okej?
- Okej.. Svarade jag med en bister ton
Jag klev ur bilen och gick in och låste dörren efter mig och följde polisbilen med blicken tills den körde runt hörnet.
Jag gick till ''lustgården'' och la mig försiktigt ner i hammocken och sommnade..
