Pauline Rosendahl ♥

 

Klockan var ungefär 16:30 då mamma stog och lagade mat och jag dukade till den första familje kvällen tillsammans på länge. När jag blev klar med dukningen gick jag upp på mitt rum och skulle ta några modellbilder. När mamma ropade att det var mat så gick ner igen och kollade lite snabbt på klockan och såg attt den var 17:05, jag frågade mamma var pappa var eftersom han slutade 17:00. Mamma svarade lite oroligt att han var nog bara lite försenad.

 

Mamma gav mig tallriken med min mat på och dukade till pappa och hon själv sen slog hon på radion och sätte sig. Det var Nyheterna och dom varnade om en farlig brand här i Sunset Valley, vi tänkte att det nog bara var någon skogsbrand eftersom det hade åskat lite tidagare på dan. Dem på radion pratade länge tills dom sa var branden var och det var på Sunset Valleys Sjukhus på avdelningen 12 där pappa jobbar! Mamma såg chockat på mig sen reste hon sig upp och sa:

- Kom då!

Jag reste mig också upp och följde mamma tätt i hälarna till bilen och satte mig snabbt och mamma drog gasen i botten till Sjukhuset.

 

Och där utanför Sjukhuset stog brandbilen. Mamma frågade en brandman som höll på spärra av utrymmet om det fanns några i byggnaden, brandmannen svarade att det var dem som var instängd på avdelningen. Mamma började gråta och sa:

Mamma gick till mig och höll om mig och sa att altt skulle gå bra.

 

 

Jag tänkte bara på pappa stå där bland lågorna och skrika efter hjälp men ingen hör det

 

               2 veckor senare....

 

 

Dem här 2 veckorna har jag inte gått till skolan eller pratat med någon bara mamma. Jag har varit helt isolerad från allt. Idag tänkte jag gå och hälsa på pappa och sjunga för honom.

 

 

Här sover min pappa varje dag och natt. Bara om han kunde få veta hur mycket jag älskar honom en sista gång.

 

Jag har inte ord att beskriva hur mycket jag saknar honom han var mitt allt, min bästavän, min pappa. 

Jag tänker sjunga till honom så han får veta hur älskad han är.

 

Jag sjunger Utan dina andetag för pappa så han vet att jag är på jorden och han i himlen men ändå är vi så nära. Jag kan bara lägga min hand på mitt hjärta för att känna honom eftersom han finns där hela tiden även om han inte kan krama mig tillbaka.