Del 16: En stor hemlighet
Jag satt vid baren och drack kaffe. Jag tänkte på hur vi skulle fira nyår. Jag hörde att Adrian ropade på mig, så jag reste mig upp och började gå mot honom.
Vi möttes vid ingången av köket, jag frågade honom vad det var.
"Du är så vacker" sa han.
Han la sina händer om mitt huvud och pussade mig på näsan.
"Vilken tid skulle du åka till stan nu igen?" Adrian rynkade på näsan när han sa ordet stan.
Jag skrattade och svarade:
- Imorgon, tror jag, idag vill jag bara vara hemma och slappa, med dig.
Han kysste mig och gick sedan in isovrummet.
Vi hade aldrig riktigt kunnat fira jul på julafton för att mamma hade fått ett anfall och fick köras in på intensiven.
Jag fick lov att följa med.
Sen kom Adrian ut från sovrummet och sa:
- Pauline.. Jag vill att du ska ha den här.
Jag skakade paketet och hörde att det var något hårt.. En ask kanske?
Jag började försiktigt öppna paketet för jag ville ju inte vara dum och bara riva upp det, men när jag sneglade upp på Adrian så såg han ut som om han tänkte: "Men kom igen!"
Så jag började riva och slita upp paketet och Adrian flinade mot mig och sen när jag såg vad det var i paketet så fick jag tårar i ögonen, sen brast jag ut i skratt. Det var en hammare.
För bara några dagar sen så hade jag och Adrian hammrat upp en hylla, och när Adrian skulle slå ett
"proffisionellt slag" så gick min hammare sönder på mitten.
Jag la armarna runt om honom och sa:
- Nu får du absolut inte göra nåt "profisionellt slag"!
Han skrattade och log mot mig.
Senare på natten..
Adrian sovde. Jag vaknade av att min mage värkde.
Det gjorde fruktansvärt ont och jag hejdade mig presic från att skrika rakt ut.
Sen spydde jag, jag hann inte ens väckla upp toalocket.
Jag tänkte om jag hade ätit något dåligt, men det hade jag inte, bara om det inte var..
Senare vid klockan 9 på morgonen..
Jag var på väg till stan, jag åkte på min röda moped som jag hade fått i bröllopspresent av Adrian.
Jag stod utanför dörröppningen av gallerian. Idag skulle jag unna mig med lite shopping, and that's all.
Fast.. Jag kanske tar en tripp till sjukan för att vara säker..
Efter att ha shoppat länge så gick jag till sjukhuset. Jag tog ett djupt andetag och gick in.
Jag hade fått ett besked av doktorn, och jag visste inte hur jag skulle berätta för Adrian..
Medans jag körde moppen hem så kollade jag upp på stjärnorna.
Jag undrade om Lily kollade ner på mig nu.. Och Linus.
Ur Adrians perspektiv..
Jag satt vid baren och kollade ut på fullmånen.
Sen hörde jag en bekymrad röst som ropade:
- Adrian! Kom fort du måste veta en sak.
Det var Pauline. Jag hörde att hon bytte kläder så jag undrade vat sjutton som hade hänt.
Jag gick till vardagsrummet och granskade henne, man såg i hennes ögon att hon var nära på att gråta.
Jag undrade vad det var och hon kramade om mig.
Hon viskade "förlåt".
Jag frågade om det hade hänt något hon svarade:
- Nej.. Eller jo! Men det är inte mitt fel jag visste inte!
- Vad har hänt?! Svarade jag.
Hon brast ut i gråt och sa:
- Jag är gravid..
Jag tappade andan och föll i chock.
Jag harklade fram:
- Jag är väl pappan?
Pauline började gråta ännu mer och svarade:
- Ja, ja såklart!
Jag kunde inte prata mer med Pauline om det här och sa:
- Vi får prata mer imorgon.
Hon började stört gråta.
När jag bytt om så stod Pauline i vardagsrummet och jag sa:
- Jag sover på soffan inatt så du bara vet det.
- Men.. Men Adrian!
Kommentarer
Trackback
