Pauline Rosendahl ♥

Det var på morgonen när jag nyss hade pratat med mamma om hur jag skulle göra när jag skulle åka till stan imorgon, när Alexandra ringde jag drog upp telefonen och svarade. Alexandra sa att jag skulle prata fakta med Lisa för att hon hade gjort något väldigt dumt.

 

Jag gick ut till våran Enhörning som mamma hade lånat för att göra några forskningar eftersom hon har befodrats till Djurskötare. När jag satt på Brutus så slog det mig att det var längesen jag ringt till Linus och bett han att komma. Jag försökte tänka på hur långt det var från Sunset Valley till oss i Twinbrook, jag bestämde mig att det skulle gå ungefär 2 timmar jag drog fram mobilen och kollade hur länge sen jag ringde, det stog 4 timmar jag blev väldigt orolig nu.

 

Jag gick till mamma och undrade om Linus hade ringt på hemtelefonen medans jag varit ute. Mamma svarade att hon inte hört något och att hon skulle fara med ett budskap som skulle ta en halvtimme.

 

Jag sprang ner mot gatan och började springa mot Militärbasen som låg några meter från vårat hem.

 

Jag stannade upp och andades ut och tänkte på att jag måste få bättre kondition men något fångade min blick i mina grubblingar. Jag såg nåns eldröda hår lysa i solen och såg att det såg ut som Lisa.

 

Jag gick närmare och såg att hon kysste någon som såg ut som.. LINUS?!

 

Jag gick fram till Linus och frågade vad som stog på han svarade väldigt nervöst och skamset att han hade kysst Lisa.

Det kändes som en stor käftsmäll när han inte sa ''förlåt''

 

Jag sa åt honom att han inte var den han var förut och jag gick bara gick, fram till Lisa som stog och läste en bok som inget hade hänt.

 

Nu var det Lisa om jag hade litat på i flera år som skulle få käftsmällen och jag skulle göra den lika hård som den jag fick. Hon såg ut som om hon inte förstog nånting. Jag skrek bara ut:

Hon var så falsk allt hon hade sagt när vi varit med varandra att hon älskade sin Liam och tyckte Linus var snuskig nu är ju hon snuskig och dum! 

 

Linus kom fram och ville krama mig. Jag ville verkligen bara ge honom ett hårt slag i magen så skulle sluta andas ett litet tag sen kunde han gå hem och gråta mot kudden eller vad han nu skulle göra.

Lisa stog bara där och skrattade nu ska hon få.

 

Jag tog ett stort språng mot Lisa och drog ner henne mot marken. 

Vi slogs som om vi var mellanstadieelever men jag brydde mig inte, hon hade förstört mitt liv.

Vi slogs ungefär 10 minuter tills hon gav upp jag vann den hära matchen men inte den jag igentligen ville vinna.

 

Linus stog där och skrattade som om han tyckte det var roligt och se oss slåss om honom. 
Men hans stora flin försvann när jag sa något jag kommer ångra.. Jag sa:

Jag sprang hem och in i mitt rum och låste den allt så gamla dörren och bröt ihop.

 Jag hörde nån komma in det var nog mamma som kom hem men sen öppnades dörren igen.

 

Linus kom in rusandes i rummet och skrek:

 Han hade inte ens mage att svara.

 

 

Det blev kväll och Linus hade gått hem, eller jag vet inte men jag bryr mig inte längre. Eller gör jag?

 

 

 

Jag tassade ut och red iväg på Brutus in i skogen och höll mig så jag inte började gråta. 

Jag kramade om honom och andades in ren doft som var så oemotstånligt fräscht jag blev sömnig och la mig ner nära Brutus och somnade.

Mascaran rann men jag ville bara sova och glömma allt men det skulle nog inte funka.