Del 4: Livet utan dig

Det var när jag satt hemma och pluggade när mamma kom springandes och skrek att vi blivit vräkt och måste flytta!
Jag reste mig och skrek tillbaka: 
- Vadå vräkt vi har ju pengar och allt som behövs!
- Vi hade mycket pengar! Kom nu innan kronofogden kommer!
 

Jag ville verkligen inte visa att jag var ledsen så jag gjorde inte det, men mamma hade inga problem att visa sina känslor. Jag tänkte att det bara borde vara några få hus i från vårat ''slott''. Jag tänkte och tänkte tills jag somnade, ett stort gupp väckte mig och där stort som en elefant så var det en skylt som det stog: Välkommen till Twinbrook! Jag fick panik och skrek rakt ut i taxin till mamma:
- Twinbrook?! Varför det är ju flera mil till skolan vännerna och Linus!
- Du kommer börja ny skola här och träffa nya vänner. Mamma såg värst glad ut nu när jag blev ledsen det kanske är det hon vill.
Taxi chaufförn stannade vid en bensinmack och gick ut och tankade. Medans gick jag in på macken till toan där och bytte kläder. Det hade redan blivit ljust och jag gick ut och satte mig när mamma sa att det bara var nån halvtimme kvar nu.
                                                           Efter 1 timme..
 
 
När vi var framme vid det nya huset så såg det väldigt gammalt ut men ändå trevligt och lite  magiskt nästan lite övernaturligt med så mycket blommor..
 
Efter vi hade packat upp dem få sakerna som vi hade tagit med oss så satte jag mig ner och skrev ett brev till Linus när mamma ropade på mig.
 
Jag ropade att jag skulle komma, jag ställde mig upp och blundade och önskade att när jag skulle öppna mina ögon så skulle jag ligga i min gamla säng och pappa skulle smeka mitt hår och säga att det var den stora dagen imorgon då jag skulle börja skolan.
 
Precis innan jag hann komma fram till mamma så ringde min telefon, jag kollade på displayen och såg att det var Linus som ringde. Mitt hjärta hoppade ett skutt och det kändes som det åkte rakt upp ur munnen och ner på mattan.
- Aa, Det är Pauline
- Hej det är jag, Linus!
- Hej Linus
- Hej.. Jag undrade vars ni är för jag kom förbi och det var tomt så har ni åkt på en semester?
- Nej, Linus det är så här att vi har f..

Jag kunde inte säga ordet på telefon det gjorde för ont. För när vi flyttade så tappade inte jag bara min barndomsvän även min kärlek.
 
-Linus du kommer få ett brev där det står allt du behöver veta jag kommer skicka en adress också.
- Pao! Pao vad är de...

klick. Åh nej! mobilen laddade ur!  Jag sprang snabbt upp på mitt nya tråkiga rum och hämtade laddaren och sprang ner och bad mamma flytta sig för hon stog framför uttaget så jag inte kunde stoppa in laddaren, Mamma sa med allvarlig röst att hon och jag måste prata.
- Vad är det mamma?
 

- Det är så här att du inte kan träffa Linus något mer, du ska träffa nya vänner och lägga allt bakom dig och bli en riktig kvinna jag har hört att det finns en kille i din klass som bor bara här bredvid.
 
- Vah?! Mamma är du knäpp aldrig att jag tänker lämna Linus! Det är väl du som ska bli en kvinna och gå på jobbet nån gång!
Mamma gav mig en örfil och sa att jag skulle tänka på vad jag säger.
 
- Så mamma du tycker att du ska kunna stå här och slå mig och du tycker jag gör felet?
Mamma gick iväg och smällde igen dörren. Så mamma tycker jag ska försvinna...
 
 Jag satt utanför den nya skolan och väntade på att min limuosin skulle komma, men då såg jag någon på långt avstånd bakom buskarna som kollade på mig jag gick fram till buskarna och ut hoppade en kort rund kille ut och sa:
- Du vet väl att du har gylfen öppen?

Jag kollade snabbt ner mot min gylf och såg att den var stängd sen kollade jag snabbt upp mot lillkillen och han skrattade och sprang iväg jag muttrade för mig själv:
-Det var ju roligt... -.- 

Och då kom limon.

Trots att jag fick åka limo så mådde jag inte bra. Jag saknade personerna som betyder mest i min värld.
När jag kom hem så gjorde jag läxorna och lagade mat tills hemtelefonen ringde jag svarade snabbt:
- Rosendahl.
- Pao hoppa inte Pao.. PAO!!
Sen bröts det jag undrade vad det kunde betyda.. Det började skymma ute och bli kallare så nu tänkte jag göra det. 
 
Jag kollade ner mot marken från där uppe på taket jag stog och tänkte om det skulle göra ont och dö.. Nu skulle jag behöva mina vingar allt händer så fort nu så jag nästan inte hinner med.. Allt hände snabbt jag ville sikta mot blommorna så jag skulle få en lite mindre våldsam död.. Om mamma inte ville ha mig så vill nog ingen annan det heller.
Jag fick ett sån adrenalin paniks attack och satte mig så benen dinglade över blommorna sen ställde jag mig upp och höll för näsan precis som jag gör när jag badar och tänker hoppa från kanten med ryggen först. 
Mamma skrek till i sömnen och jag blevså rädd så jag tappade balansen och föll.
 
Jag föll.. och föll.. Tills något tog emot mig med en sån kraft så jag trodde jag var i himlen, någon höll om mig och viskade i mitt öra om och om igen om jag levde. Jag tänkte att det måste vara pappa men då väcktes jag ur mina drömmar och så Linus stå framför  mig och när han såg mina ögon sakta öpppnas så började han gråta och han kramade om mig och sa:
-Tack gud tack

Linus viskade i mitt öra att livet utan mig skulle vara förfärligt, han älskade mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

♥ Ditt fina namn:
VIP? ♥

♥ Din e-mail: (bara jag ser)

♥ Har du en egen blogg?

♥ Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0